HOME
更新情報
研究資料
業績一覧
リンク
文献案内

金剛般若経

# Vajracchedikā Prajñāpāramitā (SERIE ORIENTALE ROMA XIII) edited by Edward Conze,Roma, 1957.
# Version : 0.11
# Last updated June 20, 2004.
# Input and revised by KOUDA Ryoshu.
# I have corrected some typos and some wrong word-divisions, but have not proofread the text.
# This file may be freely distributed and used for scholarly purposes.
# Use for commercial purposes is prohibited.
# The present e-text is not completely proof-read and as such does not have the same standard of reliability as printed versions.

# 上記テキストをもとに,誤植・Sandhiの改変などを任意に行ったものです。誤植があまりに多いため,言及せずに勝手に改変致しました。
# 打ち間違い等多々あるものと存じます。Conze本として引用する際は,必ず原本に当たって下さい。入力者(古宇田亮修)は,内容に関して一切保証致しません。
# 外連声の分解はイコール(=)で示し,複合語の分解はハイフン(-)で示しました。頁を示す記号は,単語が終わった箇所に移動しました。

[p. 27]
namo bhagavatyai āryaprajñāpāramitāyai.
1. evaṃ mayā śrutam ekasmin samaye. bhagavāñ śrāvastyāṃ viharati sma jetavane ’nāthapiṇḍadasya=ārāme mahatā bhikṣu-saṃghena sārddham ardhatrayodaśabhir bhikṣu-śataiḥ sambahulaiś ca bodhisattvair mahāsattvaiḥ. atha khalu bhagavan (read bhagavāñ) śrāvastīṃ mahā-nagarīṃ piṇḍāya caritvā kṛta-bhakta-kṛtyaḥpaścādbhakta-piṇḍapāta--pratikrāntaḥ pātra-cīvaraṃ pratiśāmya pādau prakṣalya nyaṣīdat prajñapta eva=āsane paryaṅkam ābhujya ṛjuṃ kāyaṃ praṇidhāya, pratimukhīṃ smṛtimupasthāpya. atha khalu sambahulā bhikṣavo yena bhagavāṃs tena=upasamkramam upasamkramya bhagavataḥ pādau śirobhir abhivandya bhagavantaṃ triṣpradakṣiṇīkṛtya=ekānte nyaṣīdan.
2. tena khalu punaḥ samayena=āyuṣmān subhūtis tasyām eva parṣadi samnipatito ’bhūtsaṃniṣaṇṇaḥ. atha khalv āyuṣmān subhūtir utthāya=āsanād, ekāṃsam uttarāsaṅgaṃ kṛtvā, dakṣiṇaṃ jānu-maṇḍalaṃ pṛthivyāṃ pratiṣṭhāpya, yena bhagavāṃs tena=añjaliṃ praṇamya bhagavantam etad avocat :
āścaryaṃ bhagavan parama-āścaryaṃ sugata, yāvad eva tathāgatena=arhatā samyaksambuddhena bodhisattvā mahāsattvā anuparigṛhītāḥ parameṇa=anugraheṇa.āścaryaṃ [p. 28] bhagavan yāvad eva tathāgatena=arhatā samyaksambuddhena bodhisattvā mahāsattvāḥ parīnditāḥ paramayā parīndanayā. tat kathaṃ bhagavan bodhisattva-yāna-samprasthitena kulaputreṇa vā kuladuhitrā vā sthātavyaṃ kathaṃ pratipattavyaṃ kathaṃ cittaṃ pragrahītavyam ?
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat : sādhu sādhu subhūte, evam etad yathā vadasi. anuparigṛhītās tathāgatena bodhisattvā mahāsattvāḥ parameṇa=anugraheṇa, parīnditās tathāgatena bodhisattvā mahāsattvāḥ paramayā parīndanayā. tena hi subhūte śṛṇu sādhu ca suṣṭhu ca manasikuru, bhāṣiṣye ’haṃ te yathā bodhisattva-yāna-samprasthitena sthātavyaṃ yathā pratipattavyaṃ yathā cittaṃ pragrahītavyaṃ.
evaṃ bhagavann ity āyuṣmān subhūtir bhagavataḥ pratyaśrauṣīt.
3. bhagavān etad avocat : iha subhūte bodhisattva-yāna-samprasthitena=evaṃ cittam utpādayitavyam : yāvantaḥ subhūte sattvāḥ sattvadhātau sattva-samgraheṇa saṃgṛhītā aṇḍa-jā vā jarāyu-jā vā saṃsveda-jā vaupapādukā vā, rūpiṇo vā=arūpiṇo vā,saṃjñino vā=asaṃjñino vā na=eva saṃjñino na=asaṃjñino vā, yāvan (read yāvān) kaścit sattvadhātu-prajñapyamāṇaḥ prajñāpyate, te ca mayā sarve ’nupadhiśeṣe [p. 29]nirvāṇa-dhātau parinirvāpayitavyāḥ. evaṃ aparimāṇan (read aparimāṇān) api sattvān parinirvāpya na kaścit sattvaḥ parinirvāpito bhavati. tat kasya hetoḥ? sacet subhūte bodhisattvasya sattva-saṃjñā pravarteta, na sa bodhisattva iti vaktavyaḥ. tat kasya hetoḥ nasa subhūte bodhisattvo vaktavyo yasya=ātma-saṃjñā pravarteta, sattva-saṃjñā vā jīva-saṃjñā vā pudgala-saṃjñā vā pravarteta.
4. api tu khalu punaḥ subhūte na bodhisattvena vastu-pratiṣṭhitena dānaṃ dātavyam, na kvacit pratiṣṭhitena dānaṃ dātavyam, na rūpa-pratiṣṭhitena dānaṃ dātavyam, na śabda-gandha-rasa-spraṣṭavya-dharmeṣu pratiṣṭhitena dānaṃ dātavyam. evaṃ hi subhūte bodhisattvena mahāsattvena dānaṃ dātavyaṃ yathā na nimitta-saṃjñāyām api pratitiṣṭhet.tat kasya hetoḥ? yaḥ subhūte ’pratiṣṭhito dānaṃ dadāti, tasya subhūte puṇya-skandhasya na sukaraṃ pramāṇam udgrahītum. tat kiṃ manyase subhūte sukaraṃ pūrvasyāṃ diśy ākāśasya pramāṇam udgrahītum?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavān (read bhagavan).
bhagavān āha : evam dakṣiṇa-paścima-uttara-āsv adha-ūrdhvaṃ digvidikṣu samantāddaśasu dikṣu sukaram ākāśasya pramāṇam udgrahītum?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan.
[p. 30] bhagavān āha : evam eva subhūte yo bodhisattvo ’pratiṣṭhito dānaṃ dadāti,tasya subhūte puṇya-skandhasya na sukaraṃ pramāṇam udgrahītum. evaṃ hi subhūte bodhisattva-yāna-samprasthitena dānaṃ dātavyaṃ yathā na nimitta-saṃjñāyām api pratitiṣṭhet.
5. tat kiṃ manyase subhūte lakṣaṇa-sampadā tathāgato draṣṭavyaḥ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na lakṣaṇa-sampadā tathāgato draṣṭavyaḥ. tat kasya hetoḥ? yā sā bhagavan lakṣaṇa-sampat tathāgatena bhāṣitā sā=eva=alakṣaṇa-sampat. evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat : yāvat subhūte lakṣaṇa-sampat tāvan mṛṣā, yāvad alakṣaṇa-sampat tāvan na mṛṣā=iti hi lakṣaṇa-alakṣaṇatas tathāgato draṣṭavyaḥ.
6. evam ukte āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat : asti bhagavan kecit sattvā bhaviṣyanty anāgate ’dhvani paścime kāle samaye paścimāyāṃ pañca-śatyāṃ sad-dharma-vipralopa-kāle vartamāne, ya imeṣv evaṃrūpeṣu sūtrānta-padeṣu bhāṣyamāṇeṣu bhūta-saṃjñām utpādayiṣyanti?
bhagavān āha : mā subhūte tvam evaṃ vocaḥ. asti kecit sattvā bhaviṣyanty anāgate ’dhvani paścime kāle paścime samaye paścimāyāṃ pañcaśatyāṃ sad-dharma-vipralopevartamāne, ya imeṣv evaṃrūpeṣu sūtrāntapadeṣu bhāṣyamāṇeṣu bhūta-saṃjñām utpādayiṣyanti. api tu khalu punaḥ subhūte bhaviṣyanty anāgate ’dhvani bodhisattvā mahāsattvāḥ paścime kāle paścime samaye paścimāyāṃ pañca-śatyāṃ sad-dharma-vipralope [p. 31] vartamāne guṇavantaḥ śīlavantaḥ prajñavantaś ca bhaviṣyanti, ya imeṣv evaṃrūpeṣu sūtrānta-padeṣu bhāṣyamāṇeṣu bhūtasaṃjñam (read bhūtasaṃjñām) utpādayiṣyanti. na khalu punas te subhūte bodhisattvā mahāsattvāeka-buddha-paryupāsitā bhaviṣyanti, na=eka-buddha-avaropita-kuśala-mūlā bhaviṣyanti,api tu khalu punaḥ subhūte aneka-buddha-śatasahasra-paryupāsitā aneka-buddha-śatasahasra-avaropita-kuśala-mūlās te bodhisattvā mahāsattvā bhaviṣyanti,ya imeṣv evaṃrūpeṣu sūtrānta-padeṣu bhāṣyamāneṣv eka-citta-prasādam api pratilapsyante. jñātās te subhūte tathāgatena buddha-jñānena, dṛṣṭās te subhūte tathāgatena buddha-cakṣuṣā, buddhās te subhūte tathāgatena. sarve te subhūte ’prameyam asamkhyeyaṃ puṇyaskandhaṃ prasaviṣyanti pratigrahīṣyanti. tat kasya hetoḥ? nahi subhūte teṣāṃ bodhisattvānāṃ mahāsattvānām ātma-saṃjñā pravartate. na=api teṣāṃ subhūte bodhisattvānāṃ mahāsattvānāṃ dharma-saṃjñā pravartate, evaṃ na=adharma-saṃjñāṃ. na=api teṣāṃ subhūte saṃjñā na=asaṃjñā pravartate. tat kasya hetoḥ? sacet subhūte teṣāṃ bodhisattvānāṃ mahāsattvānāṃ dharma-saṃjñā pravarteta, sa eva teṣām ātma-grāho bhavet, sattva-grāhaḥ pudgala-grāho bhavet. saced adharma-saṃjñā pravarteta, sa eva teṣām ātma-grāho bhavet, sattva-grāho jīva-grāhaḥ pudgala-grāha [p. 32] iti. tat kasya hetoḥ? na khalu punaḥ subhūte bodhisattvena mahāsattvena dharma udgrahītavyo na=adharmaḥ. tasmād iyaṃ tathāgatena sandhāya vāgbhāṣitā : kolopamaṃ dharma-paryāyam ajānadbhir dharmā eva prahātavyāḥ prāg eva=adharmā iti.
7. punar aparaṃ bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat : tat kiṃ manyase subhūte,asti sa kaścid dharmo yas tathāgatena=anuttarā samyaksambodhir ity abhisambuddhaḥ,kaścid vā dharmas tathāgatena deśitaḥ?
evam ukta āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat : yathā=aham bhagavan bhagavato bhāṣitasya=artham ājānāmi, na=asti sa kaścid dharmo yas tathāgatena=anuttarā samyaksambodhir ity abhisambuddhaḥ, na=asti dharmo yas tathāgatena deśitaḥ. tat kasya hetoḥ ? yo ’sau tathāgatena dharmo ’bhisambuddho deśito vā, agrāhyaḥ so ’nabhilapyaḥ,[p. 33] na sa dharmo na=adharmaḥ. tat kasya hetoḥ ? asaṃskṛta-prabhāvitā hyārya-pudgalāḥ.
8. bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte yaḥ kaścit kulaputro vā kuladuhitā vā=imaṃ trisāhasramahāsāhasram lokadhātuṃ sapta-ratnaparipūrṇaṃ kṛtvā tathāgatebhyo ’rhadbhyaḥ samyaksambuddhebhyo dānaṃ dadyāt, api nu sa kulaputro vā kuladuhitā vā tato nidānaṃ bahutaraṃ puṇya-skandham prasunuyāt ?
subhūtir āha : bahu bhagavan bahu sugata sa kulaputro vā kuladuhitā vā tato nidānaṃ puṇya-skandhaṃ prasunuyāt. tat kasya hetoḥ ? yo ’sau bhagavan puṇya-skandhastathāgatena bhāṣitaḥ, a-skandhaḥ sa tathāgatena bhāṣitaḥ. tasmāt tathāgato bhāṣate :puṇya-skandhaḥ puṇya-skandha iti.
bhagavān āha : yaś ca khalu punaḥ subhūte kulaputro vā kuladuhitā vā=imaṃ trisāhasramahāsāhasraṃ lokadhātuṃ sapta-ratna-paripūrṇaṃ kṛtvā tathāgatebhyo ’rhadbhyaḥ samyaksambuddhebhyo dānaṃ dadyāt, yaś ca=ito dharma-paryāyād antaśaś catuṣpādikām api gāthām udgṛhya parebhyo vistareṇa deśayet samprakāśayed, ayam eva tato nidānaṃ bahutaraṃ puṇya-skandhaṃ prasunuyād aprameyam asaṃkhyeyam. tat kasya hetoḥ ? ato nirjātā hi subhūte tathāgatānām arhatāṃ samyaksambuddhānām anuttarā samyaksambodhir, ato nirjātāś ca buddhā bhagavantaḥ. tat kasya hetoḥ ? buddhadharmā buddhadharmā iti subhūte ’buddhadharmāś ca=eva te tathāgatena bhāṣitāḥ. tena=ucyante buddhadharmā iti.
9a) tat kiṃ manyase subhūte, api nu [p. 34] srota-āpannasya=evaṃ bhavati : mayā srota-āpatti-phalaṃ prāptam iti ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na srota-āpannasya=evaṃ bhavati : mayā srota-āpatti-phalaṃ prāptam iti. tat kasya hetoḥ ? na na hi sa bhagavan kaṃcid dharmamāpannaḥ. tena=ucyate srota-āpanna iti. na rūpam āpanno na śabdān na gandhān narasān na spraṣṭavyān na dharmān āpannaḥ. tena=ucyate srota-āpanna iti. saced bhagavan srota-āpannasya=evaṃ bhavet : mayā srota-āpatti-phalaṃ prāptam iti, sa eva tasya=ātma-grāho bhavet sattva-grāho jīva-grāhaḥ pudgala-grāho bhaved iti.
9b) bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, api nu sakṛdāgāmina evaṃ bhavati : mayā sakṛdāgāmi-phalaṃ prāptam iti ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na sakṛdāgāmina evaṃ bhavati : mayā sakṛdāgāmi-phalaṃ prāptam iti. tat kasya hetoḥ ? na hi sa kaścid dharmo yaḥ sakṛdāgāmitvam āpannaḥ. tena=ucyate sakṛdāgāmi=iti.
9c) bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, api nu anāgāmina evaṃ bhavati :mayā=anāgāmi-phalaṃ prāptam iti ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na=anāgāmina evaṃ bhavati :mayā=anāgāmi-phalaṃ prāptam iti. tat kasya hetoḥ ? na hi sa bhagavan kaścid dharmo yo ’nāgāmitvam āpannaḥ. tena=ucyate ’nāgāmi=iti.
9d) bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, api nv arhata evaṃ bhavati :mayā=arhattvaṃ prāptam iti ?
[p. 35] subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na=arhata evaṃ bhavati : mayā=arhattvaṃ prāptam iti. tat kasya hetoḥ ? na hi sa bhagavan kaścid dharmo yo ’rhan nāma.tena=ucyate ’rhann iti. saced bhagavann arhata evaṃ bhavet : mayā=arhattvaṃ prāptam iti,sa eva tasya=ātma-grāho bhavet sattva-grāho jīva-grāhaḥ pudgala-grāho bhavet.
9e) tat kasya hetoḥ ? aham asmi bhagavaṃs tathāgatena=arhatā samyaksambuddhena=araṇā-vihāriṇām agryo nirdiṣṭaḥ. aham asmi bhagavann arhan vītarāga iti. sacen mama bhagavann evaṃ bhavet : mayā=arhattvaṃ prāptam iti, na māṃ tathāgato vyākariṣyat : araṇā-vihāriṇām agryaḥ subhūtiḥ kula-putro na kvacid viharati,tena=ucyate ’raṇā-vihāry araṇā-vihāri=iti.
10a) bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, asti sa kaścid dharmo yas tathāgatena dīpaṅkarasya tathāgatasya=arhataḥ samyaksambuddhasya=antikād udgṛhītaḥ ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na=asti sa kaścid dharmo yas tathāgatena dīpaṅkarasya tathāgatasya=arhataḥ samyaksambuddhasya=antikād udgṛhītaḥ.
10b) bhagavān āha : yaḥ kaścit subhūte bodhisattva evaṃ vadet : ahaṃ kṣetra-vyūhān niṣpādayiṣyāmi=iti, sa vitathaṃ vadet. tat kasya hetoḥ ? kṣetra-vyūhāḥ kṣetra-vyūhā iti subhūte, ’vyūhās te tathāgatena bhāṣitāḥ. tena=ucyante kṣetra-vyūhā iti.
10c) tasmāt tarhi subhūte bodhisattvena mahāsattvena=evam apratiṣṭhitaṃ cittam utpādayitavyaṃ [p. 36] yan na kvacit-pratiṣṭhitaṃ cittam utpādayitavyam, na rūpa-pratiṣṭhitaṃ cittam utpādayitavyaṃ na śabda-gandha-rasa-spraṣṭavya-dharma-pratiṣṭhitaṃ cittam utpādayitavyam. tad yathā=api nāma subhūte puruṣo bhaved upeta-kāyo mahā-kāyo yat tasya=evaṃrūpa ātma-bhāvaḥ syāt tad yathā=api nāma sumeruḥ parvata-rājā, tat kiṃ manyase subhūte api nu mahān sa ātma-bhāvo bhavet ?
subhūtir āha : mahān sa bhagavan mahān sugata sa ātma-bhāvo bhavet. tat kasya hetoḥ? ātma-bhāva ātma-bhāva iti bhagavann a-bhāvaḥ sa tathāgatena bhāṣitaḥ.tena=ucyate=ātma-bhāva iti. na hi bhagavan sa bhāvo na=abhāvaḥ.tena=ucyate=ātma-bhāva iti.
11. bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte yāvatyo gaṅgāyāṃ mahānadyāṃ vālukāstāvatya eva gaṅgā-nadyo bhaveyuḥ, tāsu yā vālukā api nu tā bahvyo bhaveyuḥ ?
subhūtir āha : tā eva tāvad bhagavan bahvyo gaṅgā-nadyo bhaveyuḥ, prāg eva yāstāsu gaṅgā-nadīṣu vālukāḥ.
bhagavān āha : ārocayāmi te subhūte prativedayāmi te yāvatyas tāsu gaṅgā-nadīṣu vālukā bhaveyus, tāvato lokadhātūn kaścid eva strī vā puruṣo vā sapta-ratna-paripūrṇaṃ kṛtvā tathāgatebhyo ’rhadbhyaḥ samyaksambuddhebhyo dānaṃ dadyāt, tat kiṃ manyase subhūte, api nu sā strī vā puruṣo vā tato nidānaṃ bahu puṇya-skandhaṃ prasunuyāt ?
[p. 37] subhūtir āha : bahu bhagavan bahu sugata strī vā puruṣo vā tato nidānaṃ puṇya-skandhaṃ prasunuyād aprameyam asaṃkhyeyam.
bhagavān āha : yaś ca khalu punaḥ subhūte strī vā puruṣo vā tāvato loka-dhātūn sapta-ratna-paripūrṇaṃ kṛtvā tathāgatebhyo ’rhadbhyaḥ samyaksambuddhebhyo dānaṃ dadyāt, yaś ca kulaputro vā kuladuhitā vā=ito dharma-paryāyād antaśaś catuṣpādikām api gāthām udgṛhya parebhyo deśayet samprakāśayed, ayam eva tato nidānaṃ bahutaraṃ puṇya-skandhaṃ prasunuyād aprameyam asaṃkhyeyam.
12. api tu khalu punaḥ subhūte yasmin pṛthivī-pradeśa ito dharma-paryāyād antaśaś catuṣpādikām api gāthām udgṛhya bhāṣyeta vā samprakāśyeta vā, sa pṛthivī-pradeśaś caitya-bhūto bhavet sa-deva-mānuṣa-asurasya lokasya, kaḥ punar vādo ya imaṃ dharma-paryāyaṃ sakala-samāptaṃ dhārayiṣyanti vācayiṣyanti paryavāpsyanti parebhyaś ca vistareṇa samprakāśayiṣyanti, parameṇa te subhūte āścaryeṇa samanvāgatā bhaviṣyanti.tasmiṃś ca subhūte pṛthivī-pradeśe śāstā viharaty anyatara=anyataro vāvijñaguru-sthānīyaḥ.
13a) evam ukte āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat : ko nāma=ayaṃ bhagavan dharma-paryāyāḥ, kathaṃ ca=enaṃ dhārayāmi ?
evam ukte bhagavān āyuṣmantaṃ subhūtim etad avocat : prajñāpāramitā nāma=ayaṃ subhūte dharma-paryāyāḥ, evaṃ ca=enaṃ dhāraya. tat kasya hetoḥ ? yā=eva subhūte prajñāpāramitā [p.38] tathāgatena bhāṣitā sā=eva=a-pāramitā tathāgatena bhāṣitā.tena=ucyate prajñāpāramitā=iti.
13b) tat kiṃ manyase subhūte api nv asti sa kaścid dharmo yas tathāgatena bhāṣitaḥ ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na=asti sa kaścid dharmo yas tathāgatena bhāṣitaḥ.
13c) bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, yāvat trisāhasramahāsāhasre loka-dhātau pṛthivī-rajaḥ kaccit tad bahu bhavet ?
subhūtir āha : bahu bhagavan bahu sugata pṛthivī-rajo bhavet. tat kasya hetoḥ ? yat tad bhagavan pṛthivīrajas tathāgatena bhāṣitam a-rajas tad bhagavaṃs tathāgatena bhāṣitam.tena=ucyate pṛthivī-raja iti. yo ’py asau loka-dhātus tathāgatena bhāṣito ’dhātuḥ sa tathāgatena bhāṣitaḥ. tena=ucyate lokadhātur iti.
13d) bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte dvātriṃśat-mahāpuruṣa-lakṣaṇais tathāgato ’rhan samyaksambuddho draṣṭavyaḥ ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na dvātriṃśat-mahāpuruṣa-lakṣaṇais tathāgato ’rhan samyaksambuddho draṣṭavyaḥ. tat kasya hetoḥ ? yāni hi tāni bhagavan dvātriṃśat-mahāpuruṣa-lakṣaṇāni tathāgatena bhāṣitāni, alakṣaṇāni tāni bhagavaṃs tathāgatena bhāṣitāni. tena=ucyante dvātriṃśat-mahāpuruṣa-lakṣaṇāni=iti.
[p. 39] 13e) bhagavān āha : yaś ca khalu punaḥ subhūte strī vā puruṣo vā dine dinegaṅgā-nadī-vālukā-samān ātma-bhāvān parityajet, evaṃ parityajangaṅgā-nadī-vālukā-samān kalpāṃs tān ātma-bhāvān parityajet, yaś ca=ito dharma-paryāyād antaśaś catuṣpādikām api gāthām udgṛhya parebhyo deśayet samprakāśayed, ayam eva tato nidānaṃ bahutaraṃ puṇya-skandhaṃ prasunuyād aprameyam asamkhyeyam.
14a) atha khalv āyuṣmān subhūtir dharma-vegena-aśrūṇi prāmuñcat, so ’śrūṇi pramṛjya bhagavantam etad avocat : āścaryaṃ bhagavan parama-āścaryaṃ sugata, yāvad ayaṃ dharma-paryāyas tathāgatena bhāṣito, agra-yāna-saṃprasthitānāṃ sattvānām arthāya śreṣṭha-yāna-saṃprasthitānāṃ arthāya, yato me bhagavañ jñānam utpannam. na mayā bhagavañ jātv evaṃrūpo dharmaparyāyaḥ śruta-pūrvaḥ. parameṇa te bhagavann āścaryeṇa samanvāgatā bodhisattvā bhaviṣyanti ya iha sūtre bhāṣyamāṇe śrutvā bhūta-saṃjñām utpādayiṣyanti. tat kasya hetoḥ ? yā ca=eṣā bhagavan bhūta-saṃjñā sā=eva=abhūta-saṃjñā. tasmāt tathāgato bhāṣate bhūta-saṃjñā bhūta-saṃjñā=iti.
[p. 40] 14b) na mama bhagavan duṣkaraṃ yad aham imaṃ dharma-paryāyaṃ bhāṣyamāṇam avakalpayāmy adhimucye. ye ’pi te bhagavan sattvā bhaviṣyanty anāgate ’dhvani paścime kāle paścime samaye paścimāyāṃ pañca-śatyāṃ sad-dharma-vipralopevartamāne, ya imaṃ bhagavan dharma-paryāyam udgrahīṣyanti dhārayiṣyanti vācayiṣyanti paryavāpsyanti parebhyaś ca vistareṇa samprakāśayiṣyanti, te parama-āścaryeṇa samanvāgatā bhaviṣyanti.
14c) api tu khalu punar bhagavan na teṣām ātma-saṃjñā pravartiṣyate, na sattva-saṃjñā na jīva-saṃjñā na pudgala-saṃjñā pravartiṣyate, na=api teṣāṃ kācit saṃjñā na=a-saṃjñā pravartate. tat kasya hetoḥ ? yā sa bhagavann ātma-saṃjñā sā=eva=a-saṃjñā. tat kasya hetoḥ ? sarva-saṃjñā-apagatā hi buddhā bhagavantaḥ.
14d) evam ukte bhagavān āyuṣmantam subhūtim etad avocat : evam etat subhūte evam etat. parama-āścarya-samanvāgatās te sattvā bhaviṣyanti ya iha subhūte sūtre bhāṣyamāṇe na=uttrasiṣyanti na samtrasiṣyanti na saṃtrāsam āpatsyante. tat kasya hetoḥ? parama-pāramitā=iyaṃ [p. 41] subhūte tathāgatena bhāṣitā yad uta=a-pāramitā. yāṃca subhūte tathāgataḥ parama-pāramitāṃ bhāṣate, tām aparimāṇā=api buddhābhagavanto bhāṣante, tena=ucyate parama-pāramitā=iti.
14e) api tu khalu punaḥ subhūte yā tathāgatasya kṣānti-pāramitā sā=eva=a-pāramitā.tat kasya hetoḥ ? yadā me subhūte kaliṅga rāja=aṅga-pratyaṅga-māṃsāny acchaitsīt,tasmin samaye=ātma-saṃjñā vā sattva-saṃjñā vā jīva-saṃjñā pudgala-saṃjñā vā na=api me kācit saṃjñā vā=a-saṃjñā vā babhūva. tat kasya hetoḥ ? sacet=me subhūte tasmin samaye=ātma-saṃjñā=abhaviṣyat vyāpāda-saṃjñā=api me tasmin samaye ’bhaviṣyat. sacet sattva=saṃjñā jīva-saṃjñā pudgala-saṃjñā=abhaviṣyat, vyāpāda-saṃjñā=api me samaye ’bhaviṣyat. tat kasya hetoḥ ? abhijānāmy ahaṃ subhūte ’tīte ’dhvani pañca-jāti-śatāniyad ahaṃ kṣāntivādī ṛṣir abhūvam. tatra=api me na=ātma-saṃjñā babhūva, na sattva-saṃjñā na jīva-saṃjñā na pudgala-samjñā babhūva. tasmāt tarhi subhūte bodhisattvena mahāsattvena sarva-saṃjñā-vivarjayitvā=anuttarāyaṃ samyaksambodhau cittam utpādayitavyam. na rūpa-pratiṣṭhitaṃ cittam utpādayitavyam, na śabda-gandha-rasa-spraṣṭavya-dharma-pratiṣṭhitaṃ cittam utpādayitavyam, nadharma-pratiṣṭhitam cittam utpādayitavyam, na adharma-pratiṣṭhitaṃ cittam utpādayitavyam, na kvacit pratiṣṭhitam [p. 42] cittam utpādayitavyam. tat kasya hetoḥ ?yat pratiṣṭhitaṃ tad eva=apratiṣṭhitam. tasmād eva tathāgato bhāṣate : apratiṣṭhitena bodhisattvena dānaṃ dātavyam. na rūpa-śabda-gandha-rasa-spraṣṭavya-dharma-pratiṣṭhitena dānaṃ dātavyam.
14f) api tu khalu punaḥ subhūte bodhisattvena=evaṃrūpo dāna-parityāgaḥ kartavyaḥ sarva-sattvānām arthāya. tat kasya hetoḥ yā ca=eṣā subhūte sattva-saṃjñā sā=eva=a-saṃjñā. ya evaṃ te sarva-sattvās tathāgatena bhāṣitās ta eva=a-sattvaḥ. tat kasya hetoḥ ? bhūta-vādī subhūte tathāgataḥ satyavādī tathāvādy ananyathāvādī tathāgataḥ. na vitatha-vādī tathāvādy ananyathāvādī tathāgataḥ satyavādī tathāvādy ananyathāvādī tathāgata. na vitatha-vādī tathāgataḥ.
14g) api tu khalu punaḥ subhūte yas tathāgatena dharmo ’bhisambuddho deśito nidhyāto,na tatra satyaṃ na mṛṣā. tad yathā=api nāma subhūte puruṣo ’ndhakāra-praviṣṭo na kiṃcid api paśyet, evaṃ vastu patito bodhisattvo draṣṭavyo yo vastu-patito dānaṃ parityajati. tad yathā=api nāma subhūte cakṣuṣmān puruṣaḥ prabhātāyāṃ rātrau sūrye’bhyudgate nānāvidhāni rūpāṇi paśyet, evam a-vastu-patito bodhisattvo draṣṭavyo yo’vastu-patito dānaṃ parityajati.
14h) api tu khalu punaḥ subhūte ye kulaputrā vā kuladuhitaro vā=imaṃ [p. 43]dharma-paryāyam udgrahīṣyanti dhārayiṣyanti vācayiṣyanti paryavāpsyanti parebhyaś ca vistareṇa samprakāśayiṣyanti, jñātās te subhūte tathāgatena buddha-cakṣuṣā, buddhās te tathāgatena. sarve te subhūte sattvā aprameyam asaṃkhyeyaṃ puṇya-skandhaṃ prasaviṣyanti pratigrahīṣyanti.
15a) yaś ca khalu punaḥ subhūte strī vā puruṣo vā pūrva-āhna-kāla-samaye gaṅgā-nadī-vālukā-samān ātma-bhāvān parityajet, evaṃ madhya-āhna-kāla-samaye gaṅgā-nadī-vālukā-samān ātma-bhāvān parityajet, anena paryāyeṇa bahūnikalpa-koṭi-niyuta-śatasahasrāṇy ātma-bhāvān parityajet, yaś ca=imaṃ dharma-paryāyaṃ śrutvā na prati kṣipet, ayam eva tato nidānaṃ bahutaraṃ puṇya-skandhaṃ prasunuyād aprameyam asamkhyeyam. kaḥ punar vādo yo likhitvā=udgṛhṇīyād dhārayed vācayet paryavāpnuyāt parebhyaś ca vistareṇa samprakāśayet.
15b) api tu khalu punaḥ subhūte ’cintyo ’tulyo ’yaṃ dharma-paryāyaḥ. ayaṃ ca subhūte dharma-paryāyās tathāgatena bhāṣito ’gra-yāna-samprasthitānām sattvānām arthāya, ya imaṃ dharma-paryāyam udgrahīṣyanti dhārayiṣyanti vācayiṣyanti paryavāpsyanti parebhyaś[p. 44] ca vistareṇa samprakāśayiṣyanti, jñātās te subhūte tathāgatena buddha-jñānena,dṛṣṭās te subhūte tathāgatena buddha-cakṣuṣā, buddhās te tathāgatena. sarve te subhūte sattvā aprameyeṇa puṇya-skandhena samanvāgatā bhaviṣyanti,acintyena=atulyena=amāpyena=aparimāṇena puṇya-skandhena samanvāgatā bhaviṣyanti.sarve te subhūte sattvāḥ samāṃśena bodhiṃ dhārayiṣyanti. tat kasya hetoḥ ? na hiśakyaṃ subhūte ’yaṃ dharma-paryāyo hīna-adhimuktikaiḥ sattvaiḥ śrotuṃ na=ātma-dṛṣṭikair na sattva-dṛṣṭikair na jīva-dṛṣṭikair na pudgala-dṛṣṭikaiḥ.na=abodhisattva-pratijñaiḥ sattvaiḥ śakyam ayaṃ dharma-paryāyaḥ śrotuṃ vā=udgrahītuṃ vā dhārayituṃ vā vācayituṃ vā paryavāptuṃ vā. na=idaṃ sthānaṃ vidyate.
15c) api tu khalu punaḥ subhūte yatra pṛthivīpradeśa idaṃ sūtraṃ prakāśayiṣyate,pūjanīyaḥ sa pṛthivīpradeśo bhaviṣyati sa-deva-mānuṣa-asurasya lokasya, vandanīyaḥ pradakṣiṇīyaś ca sa pṛthivīpradeśo bhaviṣyati, caitya-bhūtaḥ sa pṛthivīpradeśo bhaviṣyati.
16a) api tu ye te subhūte kulaputrā vā kuladuhitaro vā=imān evaṃrūpān sūtrāntān udgrahīṣyanti dhārayiṣyanti vācayiṣyanti paryavāpsyanti yoniśaś ca manasikariṣyanti parebhyaś ca vistareṇa samprakāśayiṣyanti, [p. 45] te paribhūta bhaviṣyanti, suparibhūtāś ca bhaviṣyanti. tat kasya hetoḥ ? yāni ca teṣāṃ subhūte sattvānāṃ paurvajanmikāny aśubhāni karmāṇi kṛtāny apāya-saṃvartanīyāni, dṛṣṭa eva dharme tayā paribhūtatayā tāni paurvajanmikāny aśubhāni karmāṇi kṣapayiṣyanti, buddha-bodhiṃ ca=anuprāpsyanti.
16b) tat kasya hetoḥ ? abhijānāmy ahaṃ subhūte ’tīte ’dhvany asaṃkhyeyaiḥ kalpair asaṃkhyeyatarair dīpaṅkarasya tathāgatasya=arhataḥ samyaksambuddhasya pareṇa paratareṇa catur-aśīti-buddha-koṭi-niyuta-śatasahasrāṇy abhūvan ye mayā ārāgitā ārāgyā na virāgitāḥ. yac ca mayā subhūte te buddhā bhagavanta ārāgitāḥ. yac ca mayā subhūte te buddhā bhagavanta ārāgitā ārāgyā na virāgitā, yac paścime kāle paścime samaye paścimāyāṃ pañcaśatyāṃ sad-dharma-vipralopa-kāle vartamāna imān evaṃrūpān sūtrāntān udgrahīṣyanti dhārayiṣyanti vācayiṣyanti paryavāpsyanti parebhyaś ca vistareṇa samprakāśayiṣyanti, asya khalu punaḥ subhūte puṇya-skandhasya=antikād asau paurvakaḥ puṇya-[p.46]-skandhaḥ śatatamīm api kālaṃ na=upaiti, sahasratamīṃ api śatasahasratamīm api, koṭitamīm api koṭi-śatatamīm api koṭi-niyuta-śatasahasratamīm api,samkhyām api kalām api gaṇanām apy upamām apy upaniṣadam api yāvad aupamyam api na kṣamate.
16c) sacet punaḥ subhūte teṣām kulaputrāṇāṃ kuladuhitrīṇāṃ vā=ahaṃ puṇya-skandhaṃ bhāṣeyam, yāvat te kulaputrā vā kuladuhitaro vā tasmin samaye puṇya-skandhaṃ prasaviṣyanti pratigrahīṣyanti, unmādaṃ sattvā anuprāpnuyuś citta-vikṣepaṃ vā gaccheyuḥ.api tu khalu punaḥ subhūte ’cintyo ’yaṃ dharma-paryāyas tathāgatena bhāṣitaḥ,asya=acintya eva vipākaḥ pratikāṅkṣitavyaḥ.
17a) atha khalv āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat : kathaṃ bhagavan bodhisattva-yāna-samprasthitena sthātavyam, kathaṃ pratipattavyam, kathaṃ cittaṃ pragrahītavyam ?
[p. 47] bhagavān āha : iha subhūte bodhisattva-yāna-samprasthitena=evaṃ cittam utpādayitavyaṃ : sarve sattvā mayā=anupadhiśeṣe nirvāṇadhātau parinirvāpayitavyāḥ.evaṃ ca sattvān parinirvāpya, na kaścit sattvaḥ parinirvāpito bhavati. tat kasya hetoḥ ?sacet subhūte bodhisattvasya sattva-saṃjñā vā, yāvat pudgala-saṃjñā vā pravarteta, na sa bodhisattva iti vaktavyaḥ. tat kasya hetoḥ ? na=asti subhūte sa kaścid dharmo yobodhisattva-yāna-samprasthito nāma.
17b) tat kiṃ manyase subhūte asti sa kaścid dharmo yas tathāgatena dīpaṅkarasya tathāgatasya=antikād anuttarāṃ samyaksambodhim abhisambuddhaḥ ?
evam ukta āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat : yathā=ahaṃ bhagavan bhagavato bhāṣitasya=artham ājānāmi, na=asti sa bhagavan kaścid dharmo yas tathāgatena dīpaṅkarasya tathāgatasya=arthataḥ samyaksambuddhasya=antikād anuttarāṃ samyaksambodhim abhisambuddhaḥ.
evam ukte bhagavān āyuṣmantam subhūtim etad avocat : evam etat subhūte evam etat,na=asti subhūte sa kaścid dharmo yasa tathāgatena dīpaṅkarasya tathāgatasya=arhataḥ samyaksambuddhasya=antikād anuttarāṃ samyaksambodhim abhisambuddhaḥ. sacet punaḥ subhūte kaścid dharmas tathāgatena=abhisambuddho ’bhaviṣyat, na māṃ dīpaṅkaras tathāgato vyākariṣyat : bhaviṣyasi tvaṃ māṇava-anāgate ’dhvani śākyamunir nāma tathāgato ’rhan samyaksambuddha iti. yasmāt tarhi subhūte tathāgatena=arhatā samyaksambuddhena [p. 48] na=asti sa kaścid dharmo yo ’nuttarāṃ samyaksambodhim abhisambuddhas, tasmād ahaṃ dīpaṅkareṇa tathāgatena vyākṛto : bhaviṣyasi tvaṃ māṇava-anāgate ’dhvani śākyamunir nāma tathāgato ’rhan samyaksambuddhaḥ.
17c) tat kasya hetoḥ ? tathāgata iti subhūte bhūta-tathatāyā etad adhivacanaṃ.
17d) yaḥ kaścit subhūta evaṃ vadet : tathāgatena=arhatā samyaksambuddhena=anuttarā samyaksambodhir abhisambuddhā=iti, sa vitathaṃ vadet, abhyācakṣīta māṃ sa subhūte asatā=udgṛhītena. tat kasya hetoḥ ? na=asti subhūte sa kaścid dharmo yas tathāgatena=anuttarāṃ samyaksambodhim abhisambuddhaḥ. yaś ca subhūte tathāgatena dharmo ’bhisambuddho deśito vā, tatra na satyaṃ na mṛṣā. tasmāt tathāgato bhāṣate sarva-dharmā buddha-dharmā iti. tat kasya hetoḥ ? sarva-dharmā iti [p. 49] subhūte a-dharmās tathāgatena bhāṣitā. tasmād ucyante sarva-dharmā buddha-dharmā iti.
17e) tad yathā=api nāma subhūte puruṣo bhaved upetakāyo mahākāyaḥ.
āyuṣmān subhūtir āha : yo ’sau bhagavaṃs tathāgatena puruṣo bhāṣita upetakāyo mahākāya iti, a-kāyaḥ sa bhagavaṃs tathāgatena bhāṣitaḥ tena=ucyate=upetakāyo mahākāya iti.
17f) bhagavān āha : evam etat subhūte. yo bodhisattvo evaṃ vadet : ahaṃ sattvān parinirvāpayiṣyāmi=iti, na sa bodhisattva iti vaktavyaḥ. tat kasya hetoḥ, asti subhūte sa kaścid dharmo yo bodhisattvo nāma ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na=asti sa kaścid dharmo yo bodhisattvo nāma.
bhagavān āha : sattvāḥ sattvā iti subhūte a-sattvās te tathāgatena bhāṣitās,tena=ucyante sattvā iti. tasmāt tathāgato bhāṣate : nirātmānaḥ sarva-dharmā niḥsattvāḥ nirjīvā niṣpudgalāḥ sarva-dharmā iti.
17g) yaḥ subhūte bodhisattva evaṃ vadet : ahaṃ kṣetra-vyūhān [p. 50]niṣpādayiṣyāmi=iti, so ’pi tathā=eva vaktavyaḥ. tat kasya hetoḥ ? kṣetra-vyūhā kṣetra-vyūhā iti subhūte ’vyūhās te tathāgatena bhāṣitāḥ, tena=ucyante kṣetra-vyūhā iti.
17h) yaḥ subhūte bodhisattvo nirātmāno dharmā nirātmāno dharmā ity adhimucyate, sa tathāgatena=arhatā samyaksambuddhena bodhisattvo mahāsattva ity ākhyātaḥ.
18a) bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, saṃvidyate tathāgatasya māṃsa-cakṣuḥ ?
subhūtir āha : evam etad bhagavan, saṃvidyate tathāgatasya māṃsacakṣuḥ.
bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, saṃvidyate tathāgatasya divyaṃ cakṣuḥ ?
subhūtir āha : evam etad bhagavan, saṃvidyate tathāgatasya divyaṃ cakṣuḥ.
bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, saṃvidyate tathāgatasya prajñā-cakṣuḥ ?
subhūtir āha : evam etad bhagavan, saṃvidyate tathāgatasya prajñā-cakṣuḥ.
bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, saṃvidyate tathāgatasya dharma-cakṣuḥ ?
subhūtir āha : evam etad bhagavan, saṃvidyate tathāgatasya dharma-cakṣuḥ.
[p. 51] bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, saṃvidyate tathāgatasya buddha-cakṣuḥ?
subhūtir āha : evam etad bhagavan, saṃvidyate tathāgatasya buddha-cakṣuḥ.
18b) bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, yāvantyo gaṅgāyāṃ mahā-nadyāṃvālukā, api nu tā vālukās tathāgatena bhāṣitāḥ ?
subhūtir āha : evam etad bhagavann, evam etat sugata, bhāṣitās tathāgatena vālukāḥ.
bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte yāvantyo gaṅgā-nadyo bhaveyuḥ, tāsu yā vālukās tāvantaś ca lokadhātavo bhaveyuḥ, kaccid bahavas te lokadhātavo bhaveyuḥ ?
subhūtir āha : evam etad bhagavann, evam etat sugata, bahavas te loka-dhātavobhaveyuḥ.
bhagavān āha : yāvantaḥ subhūte teṣu loka-dhātuṣu sattvās teṣām ahaṃ nānābhāvāṃ citta-dhārāṃ prajānāmi. tat kasya hetoḥ ? citta-dhārā citta-dhārā=iti subhūte a-dhārā=eṣā tathāgatena bhāṣitās. tena=ucyate citta-dhārā=iti. tat kasya hetoḥ ? atītaṃ subhūte cittaṃ na=upalabhyate, pratyutpannaṃ cittaṃ na=upalabhyate.
19. tat kiṃ manyase subhūte yaḥ kaścit kulaputro vā kuladuhitā vā=imaṃ trisāhasramahāsāhasraṃ lokadhātuṃ [p. 52] sapta-ratna-paripūrṇaṃ kṛtvā tathāgatebhyo ’rhadbhyaḥ samyaksambuddhebhyo dānaṃ dadyāt, api nu sa kulaputro vā kuladuhitā vā tato nidānaṃ bahu puṇya-skandhaṃ prasunuyāt ?
subhūtir āha : bahu bhagavan bahu sugata.
bhagavān āha : evam etat subhūte evam etat, bahu sa kulaputro vā kuladuhitā vā tato nidānaṃ puṇya-skandhaṃ prasunuyād. tat kasya hetoḥ ? puṇya-skandhaḥ puṇya-skandha iti subhūte a-skandhaḥ sa tathāgatena bhāṣitaḥ. tena=ucyate puṇya-skandha iti. sacet subhūte puṇya-skandho ’bhaviṣyat, na tathāgato ’bhāṣiṣyat puṇya-skandhaḥ puṇya-skandha iti.
20a) tat kiṃ manyase subhūte rūpa-kāya-pariniṣpattyā tathāgato draṣṭavyaḥ ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na rūpa-kāya-pariniṣpattyā tathāgato draṣṭavyaḥ.tat kasya hetoḥ ? rūpa-kāya-pariniṣpattī rūpakāya-pariniṣpattir iti bhagavan apariniṣpattir eṣā tathāgatena bhāṣitā. tena=ucyate rūpakāya-pariniṣpattir iti.
20b) bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, lakṣaṇa-sampadā tathāgato draṣṭavyaḥ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na lakṣaṇa-sampadā [p. 53] tathāgato draṣṭavyaḥ.tat kasya hetoḥ ? yā=eṣā bhagavaṃl lakṣaṇa-sampat tathāgatena bhāṣitā,a-lakṣaṇa-sampad iti.
21a) bhagavān āha : tat kiṃ manyase subhūte, api nu tathāgatasya=evaṃ bhavati : mayā dharmo deśita iti ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, na tathāgatasya=evaṃ bhavati : mayā dharmo deśita iti.
bhagavān āha : yaḥ subhūte ’satā=udgṛhītena. tat kasya hetoḥ ? dharma-deśanā dharma-deśanā=iti subhūte, na=asti sa kaścid dharmo yo dharma-deśanā nāma=upalabhyate.
21b) evam ukta āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat : asti bhagavan kecit sattvā bhaviṣyanty anāgate ’dhvani paścime kāle paścime samaye paścimāyāṃ pañca-śatyāṃ sad-dharma-vipralope vartamāṇe ya imān evaṃ rūpān dharmāñ śrutvā=abhiśraddadhāsyanti ?
bhagavān āha : na te subhūte sattvā na=a-sattvāḥ. tat kasya hetoḥ ? sattvāḥ sattvā iti subhūte sarve te subhūte [p. 54] a-sattvās tathāgatena bhāṣitāḥ tena=ucyante sattvā iti.
22. tat kiṃ manyase subhūte, api nv asti sa kaścid dharmo yas tathāgatena=anuttarāṃ samyaksambodhim abhisambuddhaḥ ?
āyuṣmān subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan na=asti sa bhagavan kaścid dharmo yas tathāgatena=anuttarāṃ samyaksambodhim abhisambuddhaḥ.
bhagavān āha : evam etat subhūte evam etat, aṇur api tatra dharmo na saṃvidyate na=upalabhyate. tena=ucyate ’nuttarā samyaksambodhir iti.
23. api tu khalu punaḥ subhūte samaḥ sa dharmo na tatra kiṃcid viṣamam. tena=ucyate ’nuttarā samyaksambodhir iti. nirātmatvena niḥsattvatvena nirjīvatvena niṣpudgalatvena samā sā=anuttarā samyaksambodhiḥ sarvaiḥ kuśalair dharmair abhisambudhyate. tat kasya hetoḥ? kuśalā dharmāḥ kuśalā dharmā iti subhūte a-dharmaś ca=eva te tathāgatena bhāṣitāḥ.tena=ucyante kuśalā dharmā iti.
24. yaś ca khalu punaḥ subhūte strī vā puruṣo vā yāvantas trisāhasramahāsāhasre [p.55] lokadhātau sumeravaḥ parvata-rājānas tāvato rāśīn saptānāṃ ratnānām abhisaṃhṛtya tathāgatebhyo ’rhadbhyaḥ samyaksambuddhebhyo dānaṃ dadyāt, yaś ca kulaputro vā kuladuhitā vā=itaḥ prajñāpāramitāyā dharmaparyāyād antaśaś catuṣpādikām api gāthām udgṛhya parebhyo deśayed, asya subhūte puṇya-skandhasya=asau paurvakaḥ puṇya-skandhaḥ śatatamīm api kalāṃ na=upaiti yāvad upaniṣadam api na kṣamate.
25. tat kiṃ manyase subhūte api nu tathāgatasya=evaṃ bhavati : mayā sattvāḥ parimocitā iti ? na khalu punaḥ subhūte evaṃ draṣṭavyaṃ. tat kasya hetoḥ ? na=asti subhūte kaścit sattvo yas tathāgatena parimocitaḥ. yadi punaḥ subhūte kaścit sattvo ’bhaviṣyat yas tathāgatena parimocitaḥ syāt, sa eva tathāgatasya=ātma-grāho ’bhaviṣyat, sattva-grāho jīva-grāhaḥ pudgala-grāho ’bhaviṣyat. ātma-grāha iti subhūte agrāha eṣa tathāgatena bhāṣitaḥ. sa ca bālapṛthag-janair udgṛhītaḥ. bālapṛthag-janā iti subhūte a-janā eva [p.56] te tathāgatena bhāṣitāḥ. tena=ucyante bālapṛthag-janā iti.
26a. tat kiṃ manyase subhūte, lakṣaṇa-sampadā tathāgato draṣṭavyaḥ ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan, yathā=ahaṃ bhagavato bhāṣitasya=artham ājānāmi na lakṣaṇa-sampadā tathāgato draṣṭavyaḥ.
bhagavān āha : sādhu sādhu subhūte, evam etat subhūte evam etad, yathā vadasi : na lakṣaṇa-sampadā tathāgato draṣṭavyaḥ. tat kasya hetoḥ ? sacet punaḥ subhūte lakṣaṇa-sampadā tathāgato draṣṭavyo ’bhaviṣyat, rājā=api cakravartī tathāgato ’bhaviṣyat. tasmān na lakṣaṇa-sampadā tathāgato draṣṭavyaḥ.
āyuṣmān subhūtir bhagavantam etad avocat : yathā=ahaṃ bhagavato bhāṣitasya=artham ājānāmi, na lakṣaṇa-sampadā tathāgato draṣṭavyaḥ.
atha khalu bhagavāṃs tasyāṃ velāyām ime gāthe abhāṣata :
ye māṃ rūpeṇa ca=adrākṣur
ye māṃ ghoṣeṇa ca=anvayuḥ
mithyā-prahāṇa-prasṛtā
na māṃ drakṣyanti te janāḥ
[p. 57] 26b) dharmato buddhā draṣṭavyā
dharmakāyā hi nāyakāḥ
dharmatā ca na vijñeyā
na sā śakyā vijānituṃ.
27. tat kiṃ manyase subhūte lakṣaṇa-sampadā tathāgatena=anuttarā samyaksambodhir abhisambuddhā ? na khalu punas te subhūte evaṃ draṣṭavyaṃ. tat kasya hetoḥ ? na hi subhūte lakṣaṇa-sampadā tathāgatena=anuttarā samyaksambodhir abhisambuddhā syāt. na khalu punas te subhūte kaścid evaṃ vadet : bodhisattva-[p. 58]yāna-samprasthitaiḥ kasyacid dharmasya vināśaḥ prajñapta ucchedo vā=iti. na khalu punas te subhūte evaṃdraṣṭavyam. tat kasya hetoḥ ? na bodhisattva-yāna-samprasthitaiḥ kasyacid dharmasya vināśaḥ prajñapto na=ucchedaḥ.
28. yaś ca khalu punaḥ subhūte kulaputro vā kuladuhitā vā gaṅgānadī-vālukā-samāṃl lokadhātūn sapta-ratna-paripūrṇān kṛtvā tathāgatebhyo ’rhadbhyaḥ samyaksambuddhebhyo dānaṃ dadyāt, yaś ca bodhisattvo nirātmakeṣv anutpattikeṣu dharmeṣu kṣāntiṃ pratilabhate, ayam eva tato nidānaṃ bahutaraṃ puṇya-skandhaḥ prasaved aprameyam asamkhyeyam. na khalu punaḥ subhūte bodhisattvena mahāsattvena puṇya-skandhaḥ parigrahītavyaḥ.
āyuṣmān subhūtir āha : nanu bhagavan bodhisattvena puṇya-skandhaḥ parigrahītavyaḥ ?
bhagavān āha : parigrahītavyaḥ subhūte na=udgrahītavyaḥ.
[p. 59] tena=ucyate parigrahītavya iti.
29. api tu khalu punaḥ subhūte yaḥ kaścid evaṃ vadet : tathāgato gacchati vā=āgacchati vā, tiṣṭhati vā niṣīdati vā śayyāṃ vā kalpayati, na me subhūte sa bhāṣitasya=artham ājānāti. tat kasya hetoḥ ? tathāgata iti subhūte ucyate na kvacid-gato na kutaścidāgataḥ. tena=ucyate tathāgato ’rhan samyaksambuddha iti.
30a) yaś ca khalu punaḥ subhūte kulaputro vā kuladuhitā vā yāvantastrisāhasra-mahāsāhasre lokadhātau pṛthivī-rajāṃsi tāvatāṃ lokadhātūnām evaṃrūpaṃ maṣiṃ kuryāt yāvad evam asaṃkhyeyena vīryeṇa tad yathā=api nāma paramāṇu-saṃcayaḥ, tat kiṃ manyase subhūte api nu bahuḥ sa paramāṇu-saṃcayo bhavet? subhūtir āha : evam etat bhagavann, evam etat sugata, bahuḥ sa paramāṇu-saṃcayo bhavet. tat kasya hetoḥ ? saced bhagavan bahuḥ paramāṇu-saṃcayo ’bhaviṣyat, na bhagavan avakṣyat paramāṇu-saṃcaya iti. tat kasya hetoḥ ? yo ’sau bhagavanparamāṇu-saṃcayas [p. 60] tathāgatena bhāṣitaḥ, a-saṃcayaḥ sa tathāgatena bhāṣitaḥ.tena=ucyate paramāṇu-saṃcaya iti.
30b) yaś ca tathāgatena bhāṣitas trisāhasramahāsāhasro lokadhātur iti, a-dhātuḥ sa tathāgatena bhāṣitaḥ. tena=ucyate trisāhasramahāsāhasro lokadhātur iti. tat kasya hetoḥ ?saced bhagavan loka-dhātur abhaviṣyat, sa eva piṇḍa-grāha iti. bhagavān āha :piṇḍa-grāhas tathāgatena bhāṣitaḥ. tena=ucyate piṇḍa-grāha iti. bhagavān āha :piṇḍa-grāhaś ca=eva subhūte ’vyavahāro ’nabhilapyaḥ. na sa dharmo na=adharmaḥ, sa ca bālapṛthagjanair udgṛhītaḥ.
31a) tat kasya hetoḥ ? yo hi kaścit subhūte evaṃ vadet : ātma-dṛṣṭis tathāgatena bhāṣitā sattva-dṛṣṭir jīva-dṛṣṭiḥ pudgala-dṛṣṭis tathāgatena bhāṣitā, api nu sa subhūte samyagvadamāno vadet ?
subhūtir āha : no hi=idaṃ bhagavan no hi=idaṃ sugata, na samyag-vadamāno vadet. tat kasya hetoḥ ? yā sā bhagavann ātmadṛṣṭis tathāgatena bhāṣitā, a-dṛṣṭiḥ sā tathāgatena bhāṣitā. tena=ucyate=ātma-dṛṣṭir iti.
31b) bhagavān āha : evaṃ hi subhūte bodhisattva-yāna-samprasthitena sarva-dharmā jñātavyā draṣṭavyā [p. 61] adhimoktavyāḥ. tathā ca jñātavyā draṣṭavyā adhimoktavyāḥ yathā na dharma-saṃjñā pratyupatiṣṭhet. tat kasya hetoḥ ? dharma-saṃjñā dharma-saṃjñā=iti subhūte a-saṃjñā=eṣā tathāgatena bhāṣitā. tena=ucyate dharma-saṃjñā=iti.
32a) yaś ca khalu punaḥ subhūte bodhisattva mahāsattvo ’prameyān asamkhyeyāṃl lokadhātūn sapta-ratna-paripūrṇaṃ kṛtvā tathāgatebhyo ’rhadbhyaḥ samyaksambuddhebhyo dānaṃ dadyāt, yaś ca kulaputro vā kuladuhitā vā=itaḥ prajñāpāramitāya dharma-paryāyād antaśaś catuṣpādikām api gāthām udgṛhya dhārayed deśayed vācayet paryavāpnuyāt parebhyaś ca vistareṇa samprakāśayed, ayam eva tato nidānaṃ bahutaraṃ puṇya-skandhaṃ prasunuyād aprameyam asamkhyeyam. kathaṃ ca samprakāśayet ? yathā na prakāśayet. tena=ucyate samprakāśayed iti.
[p. 62]
tārakā timiraṃ dīpo
māyā-avaśyāya budbudaṃ
supinaṃ vidyud abhraṃ ca
evaṃ draṣṭavyaṃ saṃskṛtaṃ
32b) idam avocad bhagavān. āttamanāḥ sthavira subhūtis, te ca bhikṣu-bhikṣuṇy-upāsakopāsikās te ca bodhisattvāḥ sa-deva-mānuṣa-asura-gandharvaś ca loko bhagavato bhāṣitam abhyanandann iti.
[p. 63] ārya vajracchedikā bhagavatī prajñāpāramitā samāptā.

*
Copyright (C) KOUDA Ryoshu
@Bonbungakukenkyujo.
All Rights Reserved.